1 behandlingen

I tisdags var jag in till Karolinska och fick dropp i tre timmar, en timma med betapred, illamående medicin och lite annat förberedande. Två timmar med cytostatika och sedan blev jag kopplad till en pump som jag fick på en väska på magen, den gick jag hem med. Droppet i pumpen hade jag i 46 timmar och det pumpade in cytostatika regelbundet under den tiden. ASIH, Assisterande Sjukvård i Hemmet, kom igår och kopplade loss mig från pumpen, hemma.

Stickningar i händer, fötter, vader och i ansiktet, när jag kommer i kontakt med kyla. Mycket litet illamående, diarré i stomin och slem i ändtarmen från tumören. Ont i benen och en förlamande trötthet. Så orolig jag har varit för cytostatika behandlingen. Och så blev det inte värre än så här. Paff, verkligen! Jag har varit så orolig och rädd och tänkt att giftet kommer att äta upp mig inifrån och ut, jag kommer att vara grå i ansiktet och kräkas i tid och minut. Orolig för att jag inte har preparerat mig tillräckligt för att vara förberedd på det här. Den här gången gick det så här, bara att hoppas att nästa gång blir lika lindrig.

Första behandlingen gjord och jag känner en förlamande trötthet och stickningar under fötterna. Annars är jag som vanligt. Så märkligt.

Thomas och Jenny satt med mig på Karolinska hela tiden, Leif var med en stund, men kände sig lite överflödig och gjorde lite andra ärenden tills att jag blev klar. Vi åkte och tog en härlig brittsommarlunch vid Ulriksdals trädgårdar innan vi åkte hem och la mig.

ASIH fick jag mig remiterat av onkologen som tyckte att det skulle jag absolut ha. Hmm, jag är ju nästan frisk och klarar mig bra själv. De var som sagt här igår och jag fick klart för mig att det nog är bra att ta den hjälp jag kan få. Det är bra nu men det kan ju ändra sig, snabbt. Hur som helt så är det en hjälp som många skulle behöva tänker jag, speciellt när man är sjuk och inte orkar strida och ta alla fighter med apotek, hemsjukvård, försäkringskassan, läkare etc. Vill ni veta mer så kan jag berätta mer annars sök på ASIH så får ni reda på vad det är mer specifikt.

Upplever att jag har en massa energi och drar igång små projekt som jag snart upptäcker är allt för stora. Mycket korta stunder orkar jag gå till affären till exempel, sedan behöver jag vila, lägga mig ner en stund. Jag har ingen reservenergi, den är förbrukad via akutoperationer och allt annat traumatiskt som hänt under sommaren. Ny företeelse för mig. Som jag fattar att jag behöver beakta.

Jag har flera mail, samtal och sms och messenger etc som jag vill svara på, är jag sen med det så är det för att orken tryter. Jag jobbar på det. I morgon kör Jenny mig ner till Göteborg för att sedan ta sig hem till Oslo, så fint att hon kör mig ner så att jag kan ha bilen där nere och inte bli så låst. Jag ska stanna till på söndag åttadar och det ska bli fint att träffa mamma, syskon, resten av familjen, vänner och Thomas och Michelle förstås. Schemat är späckat och jag har lovat mig själv att varje dag känna efter vad som är möjligt.

Läkaren som var här, från ASIH, fick mig att förstå vilken traumatisk tid jag har haft sedan beskedet. Nu kommer väl tiden för mig att landa och ta in allt och förstå och orka ta till mig allt det som ni hjälper mig med att kolla upp och råda mig och osv.

Jag älskar er!

Shima

Anette