Glädje för en stund!

Torsdagens utvärderingsbesök hos läkaren, gick bra. Tror jag. Jag tänker att sammanfattningsvis var det bra. Inga nya tumörer! Ingen tillväxt på de tumörer som redan finns! En minskning med upp till 3 mm på en av tumörerna i levern och samma på några tumörer i lymfkörtlarna i ryggen. Oförändrat på tumören i tjocktarmen och på tumören i halsen. Det får jag väl säga är ett bra resultat. Jag önskar mig ju inga tumörer och nu kan jag säga att jag är på väg åt det hållet. Nolltolerans på tumörer i min kropp! Lungpropparna är färre och mina kärl i lungorna är fina så propparna är på väg bort. Läkaren den här gången arbetar som biträdande överläkare och hon hade svar på allt vi frågade. Hade koll på forskningsområdet och medikamenter som kan kombineras med cytostatikan. Det kändes skönt med en läkare som kan svara på alla frågor utan att be att få återkomma. Det är ju okey det också men det var bra för mig att få besked med en gång.

Vi pratade stomi och om jag någonsin kommer att kunna bli av med den. Det kan jag. Eftersom jag har kronisk cancer så kommer det i så fall att ske när jag har mina behandlingspauser. Vilket innebär att den vilopausen då min kropp ska återhämta sig, måste genomgå en ganska så avancerad operation och får alltså inte vila. Jag tänker nu att jag väntar med mitt beslut om det. Jag ska pröva på en viloperiod först och se hur mycket bättre jag kan må då. Tre behandlingar till, sedan ett två månaders uppehåll med utvärderingar och röntgen däremellan.

Jenny, Thomas och Leif var med som vanligt, det är verkligen guld värt att få ha dem med mig. Jenny läser på om rådande forskning och komplementära mediciner, Thomas och Leif ställer spontana frågor och jag själv kan koncentrera mig på det som känslomässigt berör mig under samtalet. Efteråt sammanfattar vi tillsammans. Det kan ta dagar ibland. Så nödvändigt för mig att få deras syn på saken och deras uppfattning av sådant som upprör eller berör mig. Den här gången kunde Thomas och Michelle stanna lite längre. Jenny är kvar och Kim, min syster, är också här nu

Vad det gäller stomin, så ringde min sjukgymnast från Karolinska och berättade att jag inte får lov att bada med stomi. Jag får inte ha sjukgymnastik i bassäng. Jag som älskar att vara i vatten och som jag njöt. Jag blev så ledsen att jag ringde Anna, min stomisköterska, och hulkade fram mellan tårarna ”jag får inte bada längre, bara för att jag har en stomi”. Anna förstod genast allvaret och tog över ansvaret för att undersöka saken närmare. Så skönt. Jag som hela tiden ska fixa saker själv och inte ligga andra till last. Jag kunde lämna över det till henne. Tänk vad jag lär mig på min resa!

Kim, Jenny och jag var på väg till Etnografiska museet idag: När vi kom fram berättade jag en historia om Leif, Maja och Lova när de skulle till samma museum så var det en måndag och stängt, vilken otur. Precis när jag sa det brast vi alla tre ut i ett ”Det är måndag idag”. Tja, vi vände om och åkte in till Gamla Stan och åt lunch i stället. Vi fick en härlig dag trots allt. Nu är vi lite möra och slappa efter en dag i kyla, för det är kallt som sjutton i Stockholm idag.

Jag känner mig lugn och samlad, av någon anledning så känns det så bra. Hela dagarna sedan i torsdags har i och för sig varit fulla av människor och aktiviteter. I fredags hade vi alla barnen, Leifs barn och mina barn, Leifs barnbarn och nästan allas respektive här på middag. Jag glömde hundarna, vi hade två hundar här också. Det är intensivt och underbart, jag älskar liv i luckan. Några dagar med mina barn innan Thomas och Michelle med hund for hem. Nu är ju som sagt Kim och Jenny här. Jag älskar också när vi kan bara vara och ta dagen som den kommer, det gör vi nu. Det kan vara Leif som är lite vilsen i pannkakan när alla rum är ockuperade. Men jag tror att han trivs med liv omkring sig också.

I morgon första behandlingen av de tre som är kvar innan vilan.

Härligt att ni finns i mitt liv, fortsätt gärna med det!

Jag älskar er!

Shima

Anette