Inlagd

Sista behandlingen, för två veckor sedan, är genomförd och jag blev som vanligt liggande utslagen i fyra dagar, matt och orkeslös. På tisdagen tänkte jag mig vara frisk igen men det blev inte så. Jag var precis lika matt som dagarna innan. Märkligt, men så var det. Leif och jag rekade läget inför min vandring på torsdag. Vi lunchade på Ulriksdals trädgårdar, en fin vårdag med sol och värme. Vi åt Mexikansk gryta och kom på att Thomas och Michelle är i Mexiko, så vi skickade en bild på vår goda soppa. Orken tröt. 

Jenny kom, igen, onsdagen den 18 mars. Jag körde och hämtade henne på Arlanda. Lite vinglig färd i början, men det rättade till sig. Blev lite orolig på mig själv. Jag är annars en bra förare. Jenny körde hem. Vi lämnade packningen hemma och åkte sedan iväg till Louise för healing. Gott att vara på det igen. Försökte koncentrera mig på att bara ta emot och inte analysera allt som händer i kroppen hela tiden. Svårt och det krävs lång och gedigen träning för min del. Mosig och medtagen lämnade jag/vi Lidingö. Senare på kvällen fick jag frossa och ASIH ringdes in och gav mig antibiotika. Lugnt. Dagen efter var det röntgen inför läkarbesöket, idag. Jag frågade om de kunde se något på röntgen om lungorna var angripna av en lunginflammation eller propp. Bara svara ja eller nej, så kan jag be läkaren skynda på analysen. Det går förstås inte… På kvällen fick jag feberfrossa starka smärtor i lungområdet igen och ASIH skickade mig i ambulans till Karolinska och här är jag kvar.

Läkarbesöket i morse gick bra, Förutom att vi tappade Thomas på telefonlinjen. Han är ju som sagt i Mexiko och ville vara med. Leif och Jenny var med och vi träffade Daniel Alm som vi träffat förut. Trevlig och sympatisk. Alla tumörerna är oförändrade utom de i levern som har minskat ytterligare någon mm. Det kändes bra inför vilan som ska komma nu. Vi fick också reda på att vilan kan bli längre om det är fortsatt oförändrat om åtta veckor. Är det fara o färde så kör vi igång med behandlingarna igen. Det verkar också som att Jenny och Thomas ska få gå igenom en genetikundersökning för att se om de är benägna att få cancer. Så, nu måste jag leta upp släktträdet jag har petat in under näsan på dem, gång efter annan och trott att det är omöjligt. Karolin Staff som vi träffade förra gången var helt med mig i de tankarna och det känns skönt. Att inte ge sig utan att ligga på. För rätt som det är träffar en på rätt person.

Ligger på Karolinska, onkologen, för att jag har proppar i lungan, någon infektion i kroppen, feber av och till, hostar blod och idag bajsar blod (från rumpan).  De dagar jag har varit här har jag nog sysselsatt labb på heltid med alla prover som tagits. Jenny är här hos mig. Leif har jobbat hela dagen och Thomas pratade jag med precis, allt är som det ska. Johan, Maja och Sofia (tre av Leifs barn) har också varit här och hälsat på, gott.

Ett hav av kvinnliga imamer ska öppna en moské i Köpenhamn, i september 2015. Alla människor är välkomna dit, utom på fredagsbönen då enbart kvinnor får komma. Visst är det ett fantastiskt initiativ. Jag blir varm i hjärtat och glad ända ner i tårna.

Jag älskar er!

Shima

Anette