Sista Augusti

Helikopterplatta utanför fönstret. Solen skiner trotsigt genom de tjocka molnen och låter det himmelska blå smeka mina ögon. Idag är en mycket bättre dag än på väldigt många dagar. Livet återvänder till mig. Gnistorna börjar gnugga sig mot varandra och vibrera. De figurer som håller i mina idéer, analyser och tankar har börjat vakna till liv. Skickade hem Leif med en lista på bra att ha saker. Pennor, block, dator, cd-spelare. Senare ska vi sticka ut näsan utanför portarna, därnere. Det finns en park, som ovanifrån är underbart anlagd. Jag befinner mig på Karolinska.

Jenny blev min skuggskrivare häromdagen och jag minns inte så mycket vad jag sa då. När livet återvänder kommer också tankar och funderingar.

Min tjocktarm sprack, där tumören sitter. Akutoperation och i stort sett smärtfyllt sovande sedan dess. Chock, trauma. Stomi på magen och nu, just precis nu, känns livet lätt och levande.

Smärtorna har i stort sett bestått av den ursprungliga förstoppningen och när jag i, fredagskväll, fick hjälp med det återvände känslan av värdighet och liv till mig. Så svårt att förklara hur det var men stundtals under de dagarna kände jag en stark och innerlig förståelse för människor som inte orkar längre, som ger upp. När inte tankarna kommer till en, när inget annat än smärta fyller en. Spontant tänker jag på att gå och ha tandvärk dagarna i ända, ni som har haft det, vet.

I måndags fick jag en ”slang” på halsen där alla prover ska tas och där allt intravenöst ska in. I fredags blev den inflammerad och skulle bytas. I smärtor, rädd och i en känsla av övergivenhet körs jag ner till avdelningen. Händelseförloppet ska jag skriva ned och ta upp med dem där. Men, det var en förfärlig upplevelse av oprofessionalitet och i mitt utsatta tillstånd en känsla av total övergivenhet och betydelse noll. Ska jag dö nu, måste jag dö med dessa människor runt mig. Jag grät och förstod verkligen vidden av att få dö värdigt, att få dö som en levande individ. Jag pratade med Kicki om detta tidigare idag och hon fick mig att inse att jag ligger där och ser, hör, känner allt medan aktörerna är i sina egna små enheter, separerade ifrån varandra. Nyttigt för mig och del i mitt beslut att berätta om det mer i detalj i ett annat forum.

Om fredagen var flera steg tillbaka så är idag några steg framåt. Jag orkar äta små, små portioner. Dricker ”mängder”. Rör mig kopiöst mycket ;-)

Fri idag, går på toaletten själv, tar medicin när jag vill, äter det jag orkar och har på mig byxor, kofta, goa sockor.

I Grekland har det också kärlek, den kommer till er här.

Ayánn

Anette

SHIMA

Jenny skriver medan Anette dikterar från sjukhussängen:

”Många dagar har gått. Jag har egentligen inte en aning om hur länge jag har legat här. Häromdagen, i lördags, sprack min tjocktarm. Jag fick åka in akut till Norrtälje sjukhus. Själv trodde jag att det var förstoppning. Men det var tarmvred. Så de skickade mig vidare i ambulans till Karolinska där jag befinner mig sedan dess.

Flera undersökningar, röntgen, provtagningar. Ja, allt det där jag redan har gjort, har jag gjort igen och igen. Det blev akutoperation i tarmen eftersom avföring läckte ut i buken. Jag har nu en stomi som är satt i tarmen ovanför tumören.

Jag har inte orkat ta kontakt med er. Jag har legat och sovit mest och haft ont. Livet har känts meningslöst. Som att det känns ovärdigt. Just nu känns det som att jag är på väg tillbaka till min kämparanda och till glöden i mitt inre.

Kicki var på besök för att chilla med oss på landet. Det måste ha varit chockartat för henne, men hon hängde tappert med ända till på söndagen. Då kom Thomas och anslöt sig till min krigarkår med Jenny och Leif som är med mig mest hela tiden. Att ha er runt omkring mig är det som håller mig uppe. Vid liv. Imorgon åker Jenny hem. Det blir en ny känsla för hon har varit här under i stort sett alla traumatiska upplevelser på den här resan.

Kärleken kommer idag från hopiindianerna, 

Shima.

Anette”

Ingen cancer i lungan

Är så trött ända in i själen, orkar bara vara igång någon timme i stöten, idag.

Har träffat kirurgen på Gastrocentrum idag och min fina kontaktsjuksköterska. Ett bra möte. Jenny, Leif och jag var med rent fysiskt och Thomas var med via telefon, hela tiden. Så skönt att ha med sig de nära. Vi ställer olika frågor och fokuserar på olika saker vilket gör att allt kommer med, på något sätt. Och all eventuell oro kan stillas på en gång. En timma fick jag och ingen stress, även om väntrummet var fullt och fler vile komma in till henne. Jag struntade i det och tänkte ta den tid jag behövde. Jag har ju väntat i över en månad på det här mötet nu.

Tumören i lungan… är INGEN tumör! Ja, helt korrekt, det är INGEN tumör! Så mycket spänningar släppte, tårarna bara rann och jag ville jubla. Hur har det här gått till egentligen, undrar kanske ni nu? Körteln, som jag kommer att kalla den från nu, ser ut som en tumör i formen och det var därför de antog att det var en tumör där. Det är i stället en annan sjukdom som heter Sarkoidos. Har inte hunnit sätta mig in i vad det är för något mer än att det är en kronisk sjukdom som drabbar 10 personer av 100 000. De funderade på om det kan vara TBC men jag har inte varit i något sådant land. Sarkoidos verkar vara lite snällare än cancer hur som helst. Patologerna ska analysera körteln mera och komma med något behandlingsförfarande.

Det är en sådan stor lättnad. Vet inte om ni kan ana, ens föreställa er, hur ”skönt” det är att vara tillbaka på ruta ett och koncentrera mig på tumören i tjocktarmen, de angripna körtlarna och metastaserna i levern. Det har jag ju en gång bestämt mig för att bli frisk ifrån. Nu känns det hela lite mer tabart igen. Och jag är helt utmattad.

Så mycket information idag. Tumören är nio cm stor, sitter på vänster sida 50 cm in i tjocktarmen och den börjar göra sig märkbar. Kanske har den vuxit, den här nästan en och en halv månad som utredningen angående lungan har tagit. Nu remisser till onkologen och koloskopi en gång till. Detta ska gå snabbt och jag bör vara där redan nästa vecka. Så skönt att vi är igång igen.

Trots att det är grått och trist ute just nu. Är det är som en solig söndag inuti och jag har så mycket att vara lycklig för. Tänk att mina barn vill dela detta hemska med mig, att de stöttar mig och är med när jag ska få besked. Det är banne mig kärlek det. Det är också kärlek att Leif är med och stöttar mig, hela vägen.

Orkar inte leta efter någon passande bild idag. Trött, lättad över lungan, och tar tag i det andra i morgon.

Shima

Anette

Utmaningar

Det är verkligen en djungel när en kommer in till vitaminråden. Alla säger olika och det enda gemensamma är stora doser C-vitamin. Jag tycker att det är svårt att se vad som ska tas ihop. Tänker att vitamin doserna som Bristol Cancer Help Centre rekommenderar är bra och väl beprövat. Jag ska sluta läsa om vitaminer nu. Har ni tips på frukt- och grönskasdrinkar så får ni gärna berätta och dela med er.

Idag har jag varit på röntgen igen för att titta på punktionen i lungan. Ja, jag tänkte att det kanske var några mm stort och att det så klart går snabbt för kroppen att läka ihop detta. Idag var det 1.5 cm i diameter och har varit 3 cm stort. Jag bara gapade, va, så stort. Konstigt att läkaren inte berättar det. Han sa bara att hålet blev lite större än vi tänkte oss. Och hålet skulle bli någon mm stort. Ja, prestige är olika för oss alla. För mig hade det känts bättre att berätta än att låta som om det är något annat. Tillbaka på torsdag för ny röntgen. Det är verkligen en prövning, att inte göra något, att inte agera hela tiden. Jag tränar.

Gastrocentrum ringde förut och meddelade att patologen är klar med tumören. Det innebär att de kan ha konferens i morgon och jag får träffa dem på eftermiddagen. Äntligen. Eller, nej. Eller, ja. Eller, väldigt läskigt! Jenny kommer hit i kväll och Thomas ska se om det är möjligt för honom. Annars tänkte vi att han är med via telefon, skype eller något sådant. Ska sätta mig och skriva ner alla funderingar och undringar och rädslor ikväll.

Nu i eftermiddags har jag varit på healing, hos Louise, för tredje gången. I fredags var jag för ivrig och började styra och ställa i mina tankar, försökte hitta lösningar och försökte förstå vad som pågår. Jag har nu bara legat och tagit emot, det är ju det healingen går ut på. Och jag har fått så mycket värme och ljus, känner mig omsvept och fylld av värme och kärlek.

Kicki kommer till oss till helgen, det ska bli gott att bara hänga och dela mina tankar och ta del av hennes förstås. Jag är så tacksam för livet!

Kärlek på turkiska. Bilden är från en annan utmaning, Machu Picchu.

Ask till er.

Värme Anette

Punkterad lunga

57 dagar, många undersökningar och miljoner tankar senare. Ja, det har gått så lång tid sedan jag fick beskedet om tumörer i min kropp. Sommaren har snart gått. Idag har jag varit på lungdagvården för att göra en punktion på min högra lunga för att se vad det är för en elaking som har satt sig där. Jag tycker att jag har fått så vag information från lungkliniken hela tiden jag har varit i kontakt med dem. Kände mig inte alls förberedd för ingreppet idag. Förstod nog inte heller vad det innebär. Nu vet jag.

Vi kom dit, Leif och jag, vid nio tiden och fick en säng till mig. Kanyl i armen och väntan på att få komma till magnetröntgen. Vid tio kom jag dit och blev lagd i sidoläge och inkörd i röntgenapparaten för att se var tumören sitter och hur stor den är. Läkaren ritade och måttade, bedövade och körde in kanylen genom hud, lungsäck, lunga och in i tumören. Det gjorde djävulusiskt ont och tårarna rann och jag fick inte röra mig. Andas in, andas ut och håll andan. Läkaren hängde på puffarna som höll mig i sidoläge för att komma åt och jag andades in, andades ut och höll andan mest hela tiden. Läkaren fick ett smakprov från tumören, som förövrigt är 1,5 X 0,5 cm, och han punkterade min lunga. Det innebär att jag inte får aktivera mig mer är absolut nödvändigt, inte bära, inte springa maraton och allt annat sånt ni vet att jag brukar ägna mig åt. Nu är det viloläge till på måndag och förhoppningsvis har hålet läkt ihop till dess.

I måndags var jag på healing hos Louise, en studievän till mig. Det är häftigt hur kroppen svarar på healingen. Under tiden jag låg där på britsen, kom det olika saker till mig, både i form av yttre sensationer som känsla av beröring, kyla och värme som inre med färg, form och figurer. På kvällen var jag helt medtagen och somnade på soffan med frossa. Igår, dagen efter, var en typ dagen efter dag, slö och loj och inte riktigt med kroppsligen. Det är verkligen fascinerande. Jag ska få healing på fredag igen. Healingen gör jag för att återställa balansen i min kropp, att ställa in mig på mina frekvenser igen.

En annan sak jag gör, som jag tror att jag inte har berättat om, är att jag renar levern från gifter. När alla giftiga gifter kommer in i kroppen med cytostatikan så tänker jag att levern är bra rustad om den är ren. Jag pressar en citron och två apelsiner och tar en matsked olivolja och blandar och dricker. Citron är också bra för PH-balansen så det är bra för andra saker i kroppen också, så klart. Jag läser mycket om vad jag kan göra för att stärka min kropp inför det som komma skall. Det gäller att sålla och välja ut det som känns rätt för mig. Det finns många förmaningar och många som har blivit friska av olika dieter. Som sagt det jag läser om vill jag också ska ha vetenskapligt belägg, forskning, undersökningar så att det inte bara är en enskild som tycker si eller så. Jag hörde på Agnes Volds sommarprat i måndags, hon berättar om en händelse i en hälsokostaffär som sålde en form av mögelsvamp (tror jag att det var) 1 g kan döda en människa och de sålde det som ett medel mot exempelvis cancer!

Ja, att tjäna pengar på människors olycka har väl existerat sedan vi började med betalningssystem och kanske ännu tidigare när vi idkade byteshandel. Det är synd och skam tycker jag. Idag ungersk kärlek och ett kort från Jenny, som satt på min datorskärm, en dag när jag kom hem.

Szerelem till er!

Anette