Idag är livet förfärligt. Gråten ligger i struphuvudet och
balanserar på en skör tråd, den våtar ner bakom ögonlocken så jag inte ser när
jag skriver. Jag är så rädd. Hmm, vad är jag rädd för? Nej, det är inte rädsla,
det är sorg över att min tid är utsatt. Sorg över att inte få vara med, inte få
göra allt det jag ännu inte har gjort, sorg över att inte få vara med mina
barn. Det är det värstaste värsta!
Rädd är jag för vad cancern gör med mig och det verkar inte
finnas någon hejd på vad som sker i kroppen. Frågorna hopar sig i hjärnan och
jag blir galen av att inte kunna ge mig själv svar, att inte kunna skaffa mig
kunskapen om vad det som pågår. Vi, läkarna och jag, vet alldeles för lite i
dagsläget för att kunna säga något över huvud taget (jag pratar om tumören i
lungan). Jag verkligen avskyr att inte ha kontroll över mitt eget liv. Att inte
ha tillräckligt med information för att ta beslut. Bara vänta…
Jag ringde lungdagvården i dag och bad att min läkare där
skulle ringa upp mig. Jag ville ha information om vad som händer och sker. Om
varför det skickar remisser hit och dit och varför alla dessa prover och
röntgen, vad visar den egentligen? Ingen vågar säga något i fall de säger något
felaktigt. Jag förstår det men det handlar om mitt liv och jag har rätt att
veta vad de gör. Läkaren ringde i eftermiddags och beklagade att de hade
”glömt” mig på vägen, men allt har gått så fort. Det är jag ju glad över, att
det går fort. Men när jag inte vet vad jag ska göra på mina besök och varför,
då blir det stressigt och jag blir rädd.
Thomas ringde förut, lite rapport från här och där. Bra att
bli påmind om att livet fortgår, utanför mig och min sfär. Jag pratar med någon
utanför mest varje dag och även om vi, just nu, pratar mest om mig så är det
gott att höra andra historier och andra liv. Leif är här. Jag är inte ensam.
Diverse projekt dyker upp i huvudet mest hela tiden. Tänker
att det är nog bra att gräva ner mig i något så att jag inte blir en offerklump
som inte åstadkommer någonting. Någon sy idé och några skriv idéer och förstås
idéer om att engagera mig i något meningsfullt, disciplin ;-)
Jag fick ett så vackert kort av Anders och hans barn (som
jag har berättat om tidigare) som får bli kärleken för idag.
Anette!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar