Nya besked...

Nytt möte, nya besked! Jag blir inte klok på hur det här har varit. Hur alla möten blir till något helt annat än jag överhuvudtaget kunnat tänka mig. Är förmodligen i chock, fortfarande.

Thomas och Jenny var med på telefon, Leif var med fysiskt liksom jag. Vilken tur att jag hade sex öron till, att förlita mig på, för mina öron hörde bara inledningen sedan ville de inte vara med längre. Jag är så tacksam att ni vill vara med på denna mitt livs skräckfärd, som dessutom aldrig tycks ta slut. Vi träffade onkologen i dag, de som ska ha hand om cytostatikan och de behandlingarna kring det. Läkaren berättade inledningsvis att min behandling nödvändigtvis inte alls leder till operation. Och som ni vet har jag sagt tidigare att blir det operation är det positivt, då går det att rädda. Med andra ord, jag fick min dom, omedelbart! Tårarna rann och jag förbannade mig själv att mina barn satt i var sin ände, Göteborg och Oslo, och tvingades lyssna på detta. Då gjorde jag det. Nu är jag glad att de vågade vara kvar och att jag vågade låta dem vara kvar.

Min dom, cytostatika och sedan dö!

En sak till jag kunde höra efter det beskedet var att tumören i tjocktarmen med stor sannolikhet överbryggar till tunntarmen. Jag tror förstås att det har med den långa väntan att göra, men nej! Det har en vetat från början vad jag kan se, säger läkaren. Jag blir stum. De frågor som Jenny ställde tidigare, rörande brustna tarmar, tumörer som växer genom tarmväggar etc, motades bort med logiska förklaringar, varför? Om de redan visste att tumören hade överbryggat till tunntarmen varför förtiga detta? Barnen och Leif ställde frågor, själv var jag stum av förtvivlan och förvirrad över beskeden som aldrig tycks ta slut. Jag bara grät.

Efteråt pratade jag med Leif och fick en lite mer nyanserad blid av mötet, kände mig lite lugnare. Pratade med Thomas och Jenny och fick ytterligare två aspekter av mötet vilket gjorde mig än mer lugn. Ledsen, besviken och förbannad sitter jag här nu och undrar var fan ska jag ta det här hän?

Jenny vill prata med min sköterska i morgon och höra om hon kan få någon läkare att sätta sig in i mitt fall och sedan sätta sig ned med mig och förklara. Jag tänkte, genialiskt, varför har inte jag tänkt på det. Ska också säga till på ronden i morgon om detta, kräva detta!

Nu lyder min dom, cytostatika och sedan eventuellt dö!

Igår fick jag en maträtt som omedelbart fick mig att tänkte att de var trötta på mig här och ville göra sig av med mig ;-) Jag får inte upp bilden och orkar inte mecka med det nu. Den kommer en annan dag.

Jag behöver er!

Shima

Anette