Fredag och höst. Har sovit oroligt ett par nätter, vaknar
massa gånger per natt och har svårt att komma till ro. Många tankar och
funderingar. Jag befinner mig i limbo.
Häromdagen fick jag en försändelse med 16 lotter från
cancerlotteriet, inköpta och skänkta till mig, av Martin. Det är hans sätt att
bidra till cancerforskningen och till mitt välmående. Vilken vacker tanke och
vilken gentil gest. Jag är varm av beundran och tacksamhet till honom. Vinner jag en resa tar jag med honom, om han
vill förstås ;-).
Under hösten har jag fått blommor på dörren, vykort och brev
från många, både väntade och oväntade håll. Det är jag också tacksam för, att
ni visar mig att jag är någon. Det är viktigt för alla och en var tänker jag,
att få bevis på att en är någon, att en finns, att någon annan märker av ens
fotavtryck. Jag har inte funderat på det så mycket innan, men det blir väldigt
tydligt för mig vad det betyder när det dimper ner en försändelse, ett brev med
vackra tankar, ett mail, ett svar på bloggen etc etc. För mig betyder det så
mycket och det bidrar till att sola mitt inre med ljus och värme och får mig
att må gott en stund till.
Tårarna är hela tiden närvarande, även om jag tycker att jag
har en glad dag, ligger de där och lurar. Det behövs inte mycket. Min stomi är
en källa till otillfredsställelse. Jag vill inte ha den, den stör mig. Jag vill
bajsa som alla andra, känna tarmen tömmas och känna tillfredsställelsen och
välmåendet när det är gjort. Jag vill helt enkelt vara bajenödig. Stomin var en
nödvändighet när tarmen sprack. Men den påminner mig om när jag blev sjuk, på
riktigt. Kanske är det därför jag är så avogt inställd till den. Efter det har
jag inte fått tillbaka min energi och kraft. Jag är helt enkelt sjuk och det är
det jag har svårt att acceptera. Mitt liv är begränsat.
Dagarna i ända håller jag på med och läser, studerar och
sätter mig in i olika kostråd för att bygga upp mitt immunförsvar och min lever
i första hand. Det är en djungel även om jag får mycket hjälp av er att forska
vidare där ni redan har kollat, för mig. Jag har också fått förfrågan om jag
kan berätta här vad jag gör, äter och tillför min kropp för att den ska orka
med alla gifter den får insprutat i sig. Det kan vara till nytta för er även om
ni inte har cancer. Att stärka immunförsvaret och levern är två viktiga
komponenter i en bra investering i sin kropp, det gör att vi kan stå emot
invasion både utifrån och inifrån, bättre. Jag ska berätta för er vad jag har
prövat och vad jag gör för att må bättre, eller åtminstone känner att jag gör
vad jag kan, vad som står i min makt, för att må bättre.
Andra saker jag förkovrar mig i är om healing,
chakrabalansering, frekvensterapi, motion, tankens kraft och kärlekens magi.
Bland annat ska jag säga. För jag läser en hel del. Intressant och ibland
konstigt. Jag vill ju göra allt som står i min makt för att bli frisk. Men det
är en djungel av information och det gäller att hitta det jag tror på, det jag
tror kan hjälpa mig.
Thomas är snart på väg till mig, han och Michelle kommer hit
i helgen och det ska bli så fint att rå om varandra lite grann. Jenny är hemma
i Oslo igen, från Kap Verde. En välbehövlig vila och återhämtning efter allt
trauma hon har haft i sommar och höst. Mina hjärtan.
Efter snön igår har Leif och jag letat efter
däckbytarverkstäder idag. Vi hittade en runt hörnet som är ganska bra i pris,
för byte och förvaring. Praktiska ting behöver göras också. Vi hämtade Leifs
bil på verkstaden också. Tiden är knappt innan fem på eftermiddagen och det är
redan mörkt och känns som klockan är sju, fast den egentligen är sex. Ja, så
det kan förvilla en. Nu ska vi fika på
goda bullar och kaffe.
Älskar er!
Shima
Anette
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar