Höst

Höstlika dagar går långsamt. Jag tittar efter flyttfåglarna som liksom jag ska dra söderut. Packar och tycker hela tiden att det inte är så mycket att packa. Och så är det helt plötsligt väldigt mycket att packa och väldigt lite att packa i. Har en tendens att stressa upp mig märker jag, oroar mig i onödan. I slutändan brukar det lösa sig till det bästa. Mycket nytt kommer det att bli. Mycket annorlunda det som är här. Inte sagt att det blir sämre. Bara annorlunda. Det är vackert nu med höst och alla sprakande färger. Det gör mig glad i hjärtat.

Vi tar en tur till landet i morgon för att stänga för vintern. Min oas i livet det senaste året. Har hämtat mycket kraft och mod där när livet har känts svårt. Mankells ”Kvicksand”, bland andra, har också gett mig tröst och eldat på mitt engagemang. I korta noveller angriper han frågor i det lilla och i det stora och så möts det. Som hur vi ska behandla uranet i bergets djup kontra cellgifterna i våra kroppar. Reningsverk som ska ta omhand cellgifter jag kissar och bajsar ut, rätt ner i systemet som inte har kapacitet att rena till 100 procent. Läskigt, tycker jag.

Möten med människor är viktiga. Möten som berör, skakar om och värmer. Tänker på många människor som är ensamma, har inte någon. Ännu värre de har många runt sig men är ensamma ändå. Det är viktigt att värna om relationer och det är ett ömsesidigt givande och tagande. Ibland kommer vi på det försent. Tänker på en kvinna i Dubrovnik. En människa jag med stor sannolikhet aldrig kommer att träffa igen. Hennes glädje och entusiasm över att få visa oss sina fantastiska broderier. Att stanna upp en sekund med ett leende och ett vänligt ord kostar absolut ingenting. Det är gratis och en bli så glad i hjärtat.

Åsa sätter mig i arbete med att bolla texter hon ska angripa på sin utbildning. Jag är glad att vara efterfrågad och gillar att stimulera mitt intellekt. När jag inte kan studera själv så känns det roligt att angripa problem från en annan vinkel där jag inte behöver prestera. Kanske ska jag söka någon kurs till våren, bara för mitt höga nöjes skull?! Ovannämnda Åsa kommer till Stockholm i veckan för en kram, egentligen ska hon krama om några andra och så får jag en möjlighet också, härligt.

Mina tankar far från allt när jag var mycket liten till nu, inte i kronologisk ordning utan hur som haver. Många möten och situationer. Saker jag ångrar och saker jag är mycket stolt över. Dråpligheter och härligheter. På något sätt är dråpligheterna och det jag ångrar, petitesser i sammanhanget. Jag skäms inte och jag har ingen ånger. Tänker att så var det då. Det känns lättare, som att jag väljer vad som är jobbigt och i jämförelse är allt annat inget att hänga upp sig på.

Skrivkramp idag. Brukar inte vara så. Jag är glad att ni väljer att vara i mitt liv på olika sätt, det berikar och förnöjer mig.

All kärlek!

Shima!

Anette