Ingen cancer i lungan

Är så trött ända in i själen, orkar bara vara igång någon timme i stöten, idag.

Har träffat kirurgen på Gastrocentrum idag och min fina kontaktsjuksköterska. Ett bra möte. Jenny, Leif och jag var med rent fysiskt och Thomas var med via telefon, hela tiden. Så skönt att ha med sig de nära. Vi ställer olika frågor och fokuserar på olika saker vilket gör att allt kommer med, på något sätt. Och all eventuell oro kan stillas på en gång. En timma fick jag och ingen stress, även om väntrummet var fullt och fler vile komma in till henne. Jag struntade i det och tänkte ta den tid jag behövde. Jag har ju väntat i över en månad på det här mötet nu.

Tumören i lungan… är INGEN tumör! Ja, helt korrekt, det är INGEN tumör! Så mycket spänningar släppte, tårarna bara rann och jag ville jubla. Hur har det här gått till egentligen, undrar kanske ni nu? Körteln, som jag kommer att kalla den från nu, ser ut som en tumör i formen och det var därför de antog att det var en tumör där. Det är i stället en annan sjukdom som heter Sarkoidos. Har inte hunnit sätta mig in i vad det är för något mer än att det är en kronisk sjukdom som drabbar 10 personer av 100 000. De funderade på om det kan vara TBC men jag har inte varit i något sådant land. Sarkoidos verkar vara lite snällare än cancer hur som helst. Patologerna ska analysera körteln mera och komma med något behandlingsförfarande.

Det är en sådan stor lättnad. Vet inte om ni kan ana, ens föreställa er, hur ”skönt” det är att vara tillbaka på ruta ett och koncentrera mig på tumören i tjocktarmen, de angripna körtlarna och metastaserna i levern. Det har jag ju en gång bestämt mig för att bli frisk ifrån. Nu känns det hela lite mer tabart igen. Och jag är helt utmattad.

Så mycket information idag. Tumören är nio cm stor, sitter på vänster sida 50 cm in i tjocktarmen och den börjar göra sig märkbar. Kanske har den vuxit, den här nästan en och en halv månad som utredningen angående lungan har tagit. Nu remisser till onkologen och koloskopi en gång till. Detta ska gå snabbt och jag bör vara där redan nästa vecka. Så skönt att vi är igång igen.

Trots att det är grått och trist ute just nu. Är det är som en solig söndag inuti och jag har så mycket att vara lycklig för. Tänk att mina barn vill dela detta hemska med mig, att de stöttar mig och är med när jag ska få besked. Det är banne mig kärlek det. Det är också kärlek att Leif är med och stöttar mig, hela vägen.

Orkar inte leta efter någon passande bild idag. Trött, lättad över lungan, och tar tag i det andra i morgon.

Shima

Anette