Vad gör jag här? Livet har alls inte blivit som jag tänkt
mig! Vaknar och vill bara somna om igen, som att fly från en hemsk mardröm,
fast tvärtom. Blir livet som en har tänkt sig överhuvudtaget? Tänker jag för
mycket, om hur det ska bli och hur det ska vara och hur jag ska föra mig, som i en dans. Jag längtar bort från cancer och ångest, från svärtan. Men vad
längtar jag till?
En och en halv vecka på Karolinska, underbar personal och
god omvårdnad. Men hu så trist. Har haft lungproppar och lunginflammation på en
och samma gång. Max otur. Nu är jag bättre och ska ta det lugnt i fyra veckor
till. JAG GÖR JU INGET ANNAT än tar det lugnt. Har svårt att koncentrera mig på
böcker, texten försvinner liksom in i huvudet och lever sitt eget liv, jag
läser sida upp och sida ner och minns ingenting. Att skriva text, vilket jag
normalt brukar tycka väldigt mycket om, känns bara onödigt och tidsödande, just
nu. Är jag deprimerad?
Ska planera min ferie som jag har några veckor kvar på.
Tänker att jag ska passa på att göra så mycket, hälsa på människor jag längtar
efter och göra lustfyllda saker. Men, vad innebär det? Idag har jag enbart en
massa frågor, inga svar. Vill bara sova som Törnrosa och vakna upp när jag är
frisk igen. Tårarna bränner bakom ögonlocken, trillar sakta ner över kinden.
Var det här allt?
All kärlek till er!
Shima
Anette
Sitter på jobbet, ser morgonsolen lysa upp husväggar utom räckhåll, försöker koncentrera mig på det jag får betalt för att koncentrera mig på, fylla vardagarna med, familjeförsörjarens plikt...
SvaraRaderaLäser dina rader - igen. Letar efter något att säga, skriva, uttrycka. Något klokt. Något hoppfullt. Något med empati och visdom. Något som jag själv i fantasin skulle kunna tänka mig att jag skulle kunna vilja höra om jag var i din situation.. Men jag har inte en aning.
Det kommer inga vackra, visa, insiktsfulla meningar - så det får bli dessa spontana rader från en helt annan verklighet samma dag, samma stad, samma land, samma Universum, och samma tidlösa fråga vi alla behöver ställa oss: "Vad gör jag här?"
Shima & Namaste
/Ivar
Det är ofta svårt att veta vad en ska säga, när någon är nere. Dina rader värmer mycket och du säger en hel del med dem som ger mening för mig.
RaderaDin omtanke och värme är stor Ivar!
Shima och Namaste/Anette
Ja, vad gör vi här, vad gör jag här???? ställt samma fråga många ggr! Aldrig fått något bra svar...
SvaraRaderaEn fråga jag aldrig ställt när kroppen fungerat! Knoppen kan kan ha varit deprimerad, trött mm men så länge kroppen ändå hyfsat gjort det man vill så har tankarna inte funnits fullt ut. När kroppen lägger av och verkligen inte orkar då... då infinner sig en form av hopplöshet och man ställer sig frågan, var det här allt?
Men allt som varit innan då? Det är väl inte att det att livet varit förgäves men det som återstår... hur ska det vara???
Önskar jag kunde lindra men jag kan bara vara här med dig en stund!
Kära, fina Anette du är en underbar vän! Trots att du inte gör annat så kanske kan vilan vända så småningom. Just nu måste du kanske vila, bara vila!
Kramar i massor! Lillemor
Många kloka tankar och insikter! Ja, det är hela tiden mycket att fundera över. En del tankar kommer vid en del tillfällen och andra tankar vid andra tillfällen. Med din stora generositet och ditt varma hjärta ger du mig mycket i livet, i stunden.
RaderaKärlek och värme till dig.
Anette
Du är här för att Din vackra energi behövs i vår värld <3
SvaraRaderaShima och vårvarma tantkramaromDig/Annica
Annica! så fint sagt, jag blir alldeles varm och glad.
RaderaAll kärlek till dig och massa sol som solar din näsa fräknig i vår.
Anette